Snöbrev
Ett brev sänder jag dig nu syster på den blå verandan ett brev skrivet i snö med svar på dina många frågor. En häst och en ryttare av snö skall bära det till din dörr. Det är sant att slätten är smärtsamt frioch att konungen är sträng i sin tystnad.Ge mig ett berg och ett eko säger röstenom en mild horisont ber ögonen ofta.Din oro syster är ändå för stor:fågeltorn kan resa sig på dessa fältoch vita duvor korsa nattens dimmaminnen bygga sina grottor drömmartända sina lyktor. Det är rätt det du frågar om vinden.Ofta lockades vi ut av misstagnågon hörde steg någon röster.Alltid var det samma skärande vindsom blandade snö med snö.Dagen kan därför bli lång men de som väntarhar alltid sin väntan tillsammansde vakna delar sin vakenhet de sovandehar stämt möte i sin sömn. Det finns naturligtvis värme mellan ossfastän vi har blivit snömänniskoren lägereld som vi sträcker händerna motom den också inte brinner med lågor.De som länge levat under valv av frostkan plötsligt lyftas liksom av en vågkan genomströmmas av en okänd kärleken oerhörd koral som blodets tunna orgelpiporaldrig lät dem höra. Ett brev skriver jag till dig syster på en blå veranda en hälsning att jag tänker stanna att jag kanske aldrig återvänder. Jag har druckit ett vin av snö jag älskar en kvinna av snö. Av snö är ryttaren och hästen som nu bär brevet till din dörr. Ur Snölegend, 1949
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar